”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg

Jag har redan i somras skrivit lite om ”Doktor Glas”, som bloggat under den här ödesdigra sommaren när han tar steget från den han trodde sig vara till något helt annat. Eftersom boken är skriven i dagboksanteckningar är det verkligen en bok som gör sig superbra i det här formatet, även om jag ska erkänna att jag på slutet var lite otålig och lånade hem den för att läsa de sista två styckena i förväg.

Doktor Tyko Gabriel Glas är läkare i Stockholm i 1900-talets barndom. I hans kundkrets finns bland andra pastor Gregorius och hans unga hustru Helga. Det är Helga som i sin förtvivlan kommer till Glas och ber om hans hjälp – hon kan inte tåla maken och vill inte att han ska röra vid henne överhuvudtaget. Glas har tidigare blivit ombedd av andra om hjälp i snarlika situationer, men alltid hållit hårt på etiken.

Men det är något med Helga Gregorius som han inte kan släppa. Hon är så ung, så vacker och så oförstörd, och borde inte behöva vara en så motbjudande man som pastor Gregorius till lags. Först försöker han få pastorn att avstå sin ”rätt” genom att hänvisa till pastorns dåliga hjärta. När effekten av det avtar tar en annan tanke form hos Glas – att mörda pastorn.

”Doktor Glas” är en svensk klassiker, och en av dem som jag verkligen tyckt allra mest om. Nu var det länge sedan jag läste den, men det har inte hindrat att jag gärna pratar för den när elever kommer till biblioteket för att låna klassiker. Den är enkel och säger ändå så mycket om människor, och bara det faktum att den nu har publicerats i bloggform säger en den del om hur aktuell den ändå är.

(Det här inlägget har lästs 3042 gånger.)