”Du jag & alla andra” av Fionnuala Kearney

Från baksidan:

Adam och Beth har varit gifta i tjugo år när Beth upptäcker att Adam har haft en affär med en yngre kvinna. Medan Beth vill bryta för gott är Adam utom sig av ånger och vill inget hellre än att försöka på nytt. Ångesten över att ha förlorat Beth och dottern Megs förtroende är stor, och det blir inte bättre när han förstår att han snart kanske kommer såra dem ännu mer.

Beth satsar på sin karriär och sig själv, och ju längre tid som går desto mindre blir smärtan. Men precis när hon är på väg att släppa in Adam i sitt liv exploderar allt igen på ett sätt hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Det visar sig att långt ifrån alla Adams hemligheter har avslöjats. Kommer livet någonsin kunna bli detsamma?


När boken börjar har Beth redan slängt ut Adam, efter att hon kommit på att han har en affär med en något yngre kvinna. Hon har ännu inte kommit underfund med vad hon egentligen vill, utan träffar regelbundet en psykolog för att reda ut sina känslor och tankar. Adam, å sin sida, hänger mest hos älskarinnan som är rolig, snygg och sexig, men han vet att det bara är för ett tag. Han kommer att gå tillbaka till Beth, men hon måste få landa i det som hänt först.

Dessvärre (för Adam) är det inte första gången han är otrogen. För ca 10 år sedan hoppade han i säng med en annan kvinna, men ångrade sig direkt och berättade på en gång för Beth vad som hänt. De gick tillsammans i parterapi och lyckades reda upp allt den gången. Den här gången är det dock lite annat. Han har verkligen haft – och har fortfarande – en affär med Emma, som den andra kvinnan heter, och det var alltså ingen engångsgrej. Dessutom är Beth verkligen förbannad.

Hon använder sina känslor för att satsa på sig själv och när hon får ett supererbjudande vet hon att hennes karriär som låtskrivare har gått till nästa level. Det kommer gå bra för henne. Men allt är inte så himla enkelt ändå…

”Du, jag och alla andra” är en bok jag högg för att den 1: var i pocketformat och 2: hör till genren feelgood. Det innebar att den uppfyllde två av tre kriterier för en badbok, alltså en bok jag läser i badkaret. (Kriterie 3: den är min.)

Både Adam och Beth för berättelsen framåt genom att komma till tals i vartannat kapitel. Det är snyggt gjort, för båda får berätta precis vad de tänker och känner. Vi förstår redan från början att Adam har fler hemligheter, och Beth, som inte har en aning om vad som komma skall, är från början helt oförberedd på nästa bomb.

När den kommer kan jag ändå inte låta bli att känna en stigande irritation mot Beth. Vad är problemet!? Han är en skitstövel, och kommer garanterat fortsätta vara det om de fortsätter sin relation. Ja, de har dottern Meg tillsammans, men hon är för katten 20 år och pluggar på universitetet! Be karlsloken dra åt fanders!! *mutter, mutter*

Och sen väntar jag. Och väntar. Och … väntar. Jag väntar på att Beth ska komma till insikt. Jag väntar på att Adam ska ta tag i sig själv. Jag väntar på de där lögnerna som ska avslöjas.

SPOILER ALERT!! Här kommer en redig spoiler om du tänkt läsa.

”Dina” och ”Mina” lögner, som det står på framsidan. Men de kommer inte. Adam har två hemligheter, and that’s it. Beth har inga hemligheter. Meg har inga, Ben, Adams bror, har inga. Sybil, Beths mamma, har inga. Adam har två. Eller, typ tre, men den tredje är egentligen ingen hemlighet utan en förträngning av minnen gjord av en man som aldrig fått lära sig att prata om känslor.

Men trots all väntan är boken ändå en fin relationsroman. Det är inte det vanliga slisket som kan kladda ner en feelgood, utan människoporträtten är trovärdiga och djupa. Jag älskar hur Beth döper sin inre elaka röst till Lucy Fir, hur hon samtalar med terapeuten och hur hon går loss på väggen i hallen med målarfärg. Adam må vara en skitstövel som ingen förtjänar i sitt liv, men han har också sina demoner att kämpa med. Sen att han inte kämpar med dem utan hoppas att de ska försvinna om han inte låtsas om dem är nog tyvärr en rätt vanlig strategi.

Sammanfattning: läsvärd feelgood som bjuder på en hel del skratt och en och annan klump i halsen.


Utdrag ur boken:

Det var under mötet med bröderna Granger som jag kom på den. Det var ett jobbigt möte. Klienterna var ängsligare än vanligt eftersom marknaden har gått hårt åt oss de senaste månaderna. Jag sa rätt saker, men pillade samtidigt på nyckelknippan i fickan. Då kände jag den. Nyckeln till bakdörren.

Jag håller andan större delen av motorvägen. När jag kommer fram till Weybridge ser jag att Beths bil är borta och jag parkerar runt hörnet. Från bilen ringer jag den fasta telefonen. Telefonsvarare. Jag går långsamt och försiktig fram och ringer på. Hon är uppenbarligen inte hemma. Jag ser till att inte ge ifrån mig något oväsen. Jag vill inte att den snokande Sylvia ska titta över häcken igen. Jag går runt huset, sätter nyckeln i bakdörrens lås och vrider snabbt om den. Sedan går jag leende in och känner mig som en tjuv om natten. Jag lutar ryggen mot bakdörren och hoppas att hon som vanligt har glömt att larma på. Det var en ständig anledning till gräl mellan oss. Pulsen går upp när jag föreställer mig larmsignalen och min språngmarsch till dosan vid dörren på framsidan. Men det hörs ingenting. Hon har inte satt på det. Jag blir både lättad och irriterad samtidigt.

Långsamt återgår pulsen mer eller mindre till det normala och jag börjar treva mig fram i huset. Det är oktober och det hade varit skönt att tända lamporna, men jag vågar inte. I stället låter jag ljuset från mobilen visa vägen. Allt ser ut precis som det gjorde förra gången jag var här, för flera veckor sedan.

Jag går långsamt uppför trappan till vårt sovrum. Inne i det intilliggande badrummet öppnar jag skåpet på väggen. Mina saker är kvar: rakvatten, fuktkräm, rakhyvel, nagelklippare. På dörren hänger min marinblå, randiga morgonrock på kroken bredvid Beths. Jag går fram till sängen och känner mig som Guldlock. Jag sätter mig på hennes sida, lägger mig sedan ner och andas in hennes doft. Jag stirrar upp i taket. Det här var mitt hem. Det här var vårt gemensamma hem, som vi byggde upp tillsammans. Det känns fortfarande som hemma. Det enda som är annorlunda att jag inte bor här längre. Jag sätter mig upp med plötsliga samvetskval.

När jag går ut ur sovrummet och nedför trappan tittar jag på klocka och häpnar. Jag har redan varit i huset i över en timme. Och i just det ögonblicket hör jag att dörren mot gatan öppnas.

Jag springer in i vardagsrummet, mot bakdörren. Den är låst. Fan! Låste jag den efter mig? Var är mina nycklar? Jag hör att Beth gnolar för sig själv och donar runt i köket. När hon först öppnar kylen och sedan slår igen en skåplucka förstår jag att hon tar ett glas vin. Fan. Hon kommer att gå hit för att dricka det. Jag hör kluckandet när hon häller upp vinet medan jag rotar i jeansfickorna. Fan! Jag hör Beths steg över marmorgolvet i hallen och gör det enda som står till buds, nämligen gömmer mig bakom gardinerna.

Bokens första mening: Jag borde inte var här.
Antal sidor: 394
Förlag: Massolit
Utgivningsår: 2017

Andra som bloggat om boken är Annika Bengtsson, Liza och DAST Magazine.

Du kan köpa boken som e-bok Adlibris.

(Det här inlägget har lästs 1929 gånger.)