Smakebit på søndag – ”De små tingens gud” av Arundhati Roy

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men hon turas nu om tillsammans med Betrakninger att administrera det hela. Idag är det hos Astrid Terese på Betrakninger som du hittar fler smakebitar.

”De små tingens gud” är en bok som stått i min bokhylla i en väldigt många år. Jag har vänner som älskar den och som i olika boksamtal ofta hänvisar till känslan läsningen gav dem. Den har bubblat lite hos mig också emellanåt, men aldrig kommit hela vägen till läshögen. När jag i våras bokade en (för mig sedan många år) drömresa kände jag att det var dags. Innan jag for till Indien skulle jag ha läst den. Nu blev det inte så, men ”De små tingens gud” var den bok jag började med på tåget ner till Arlanda och den blev utläst under de första dagarna på plats. (Recension kommer.)

Smakebiten är hämtad från början av boken, när vi fortfarande håller på att lära känna människorna och då framför allt tvillingarna Estha och Rahel:

Det var nära att de föddes på en buss, Estha och Rahel. När Baba, deras far, skulle köra Ammu, deras mor, till BB i Shillong fick han motorstopp på den slingrande teplantagevägen i Assam. De lämnade bilen där och hejdade en fullpackad landsvägsbuss. Med de mycket fattigas märkliga medlidande med de relativt välbärgade, eller kanske bara för att det syntes hur kolossalt gravid Ammu var, ordnade passagerarna sittplats åt det unga paret, och under resten av resan måste Esthas och Rahels pappa hålla i deras mammas mage (med dem inuti) för att den inte skulle kränga hit och dit. Det här var innan de skilde sig och Ammu flyttade tillbaka till Kerala.

Estha påstod att om de hade fötts på bussen så skulle de ha fått åka buss gratis så länge de levde. Det var oklart var han hade hört det eller hur han kunde känna till sådant, men i åratal var tvillingarna lite arga på sina föräldrar som hade snuvat dem på ett helt livs gratis bussresor.

De trodde också att om de blev överkörda på ett övergångsställe skulle staten betala begravningen. De hade ett bestämt intryck av att det var själva meningen med övergångsställen. Gratis begravning. Nu fanns det förstås inga övergångsställen att bli överkörd på i Ayemenem och för den delen inte ens i Kottayam, som var deras närmaste stad, men de hade sett sådana genom bilfönstret när de var i Cochin, dit det var två timmars bilresa.

De små tingens gud av Arundhati Roy

(Det här inlägget har lästs 204 gånger.)