Jag ger också upp

Fiktiviteter har precis gjort det, och jag har länge haft det i tankarna också.

Jag brukar inte vara den som ger upp, men jag försöker lära mig den konsten. Ofta tjurar jag bara på och har till slut kommit genom boken i fråga, men till vilken nytta? Det mest ironiska i sammanhanget är nog att jag dessutom alltid brukar pusha för att eleverna ska komma och byta bok om de känner att det inte kommer fungera. Eftersom en tråkig bok inte ger den läsupplevelse jag vill att de ska få. Min egen läsupplevelse är däremot underordnad en utläst bok, tydligen.

Och det är ju dumt.

För några år sedan fick jag för mig att jag skulle lyssna mig genom ”Brott och straff”. Tjugotvå cd-skivor är ganska många. Betydligt fler än jag mäktade med i alla fall. Men eftersom jag inte kunde ge upp gnetade jag på och det hela slutade med att jag helt enkelt inte lyssnade. På någon bok alls. Det tog säkert två år tills jag gav mig på en ljudbok igen, och med tanke på att jag hade lyssnat på två, tre böcker i månaden de senaste åren säger det en hel del.

Nu är jag där igen. Jag har lyssnat på en och samma bok i snart två månader, och jag har bara kommit halvvägs. Jag gillar den inte, förstår inte vad det är som får kollegan K att prata ut den till alla och blir bara irriterad. I helgen har jag suttit på tåg och buss flera timmar, och när jag inte läst en fysisk bok har jag lyssnat på Spotify. Inte ljudboken.

Nä, nu ger jag upp!

(Det här inlägget har lästs 1295 gånger.)