”Julens monster” av Andreas Palmaer, med illustrationer av Peter Bergting

Från baksidan:

Vid juletid är alla glada och förväntansfulla. Snön lyser vit. Granen doftar gott. Det knackar på dörren. Men det är inte Tomten som står där. Det är julmonstret Krampus som sträcker fram sina vassa klor.

”Finns det några elaka barn här?”


Sammanfattning: mysrysig skräck med allmänbildningspotential.

I ”Julens monster” möter vi allt en kan vara rädd för under årets mörkaste tid. Julbocken, Stalo, Krampus, Lussegubben, och många fler. Berättelserna är oftast flera hundra år gamla. Många gånger var avsikten med berättelserna att verkligen skrämmas. Under vintern när det är mörkt och kallt är det lätt att gå vilse och frysa ihjäl. Ofta var barnen ensamma hemma i flera timmar varje dag, och för att de inte skulle irra iväg i mörket och kylan skrämde man upp dem rejält så de höll sig hemmavid. En hel del av berättelserna handlar också om att det är viktigt att hålla det snyggt och städat vid jul, vilket kaaaanske kan ha en lite annan orsak. 🙂

Boken är illustrerad av Peter Bergting, vars bilder fungerar otroligt bra till texterna. Jag önskar egentligen bara att de hade varit fler, för ibland blir texterna väl tunna. Jag vill ofta veta mer, men som en första introduktion till julens mörkare berättelser är det en klockren bok. Dessutom fick jag lite nostalgifeeling och bläddrade genom Allan Schulmans ”Sagor från Möllegården”.


Utdrag ur boken:

Kylan gnager i kinderna och vinden sliter i kläderna. Snön och isen sträcker ut sig som en vit matta så långt ögat kan nå. Inne i de tältliknande kåtorna sitter samerna med stela fingrar utsträckta mot elden. Det är jul, golvriset har bytts ut. Alla är finklädda. Maten är framdukad – ost, smör, torrfisk och frusen mjölk.

Maten är godare än vanligt, det är ljuvligt att vara nytvättad, ändå är barnen rädda och tysta, och det finns en anledning till det.

Trollet Stalo är på väg, varje julafton kommer han farande på sin släde som dras av tusentals råttor. Stalo har inga presenter i släden, men där ligger ett långt metallrör.

Om man inte städat utanför kåtan, plockat undan leksaker och andra lösa föremål från marken kan Stalos släde fastna och han ramlar ut i farten och rullar runt i snön. Med röret i hand stampar han in i kåtan och trycker röret mot huvudet på den som sitter närmast. Sedan tar han ett djupt andetag och suger ut hjärnan, själen färdas genom röret och in i Stalo.

Den människa som fått själen utsugen av Stalo kan fortfarande leva, men blir aldrig densamma igen.

Bokens första mening: Det är jul, jul, strålande jul.
Antal sidor: 108
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2019

Andra som bloggat om boken är Barnboksprat, Systrarnaböcker och Bokkoll.

Du kan köpa boken på Adlibris, Akademibokhandeln eller Bokus.

(Det här inlägget har lästs 368 gånger.)