”Lucy” av Jamaica Kincaid

Från förlaget:

Jamaica Kincaid föddes 1949 på den karibiska ön Antigua som Elaine Potter Richardson, men bytte namn när hon började skriva. I dag lever hon i USA, där hon vid sidan av sitt författande arbetar som professor på Harvard.

Lucy, som är en av Kincaids mest lästa romaner, är ett starkt och originellt porträtt av en ung kvinna som upptäcker — och uppfinner — sig själv. Den handlar om tonårsflickan Lucy som kommer från en liten karibisk ö till New York för att arbeta som au pair i en amerikansk familj. Familjen tycks ha allt som går att önska sig — de är vackra, rika och lyckliga. Men Lucy, som är en frisinnad och avväpnande person som får alla hon möter att öppna sig, ser snart sprickorna i den fina fasaden. Själv bär hon på en historia som ingen känner till, om ett uppbrott från modern och en önskan att frigöra sig från sitt förflutna.

Jag har hört mycket om ”Lucy”, inte minst i Lundströms bokradio. Boken, som vad jag förstår bygger en hel del på Kincaids eget liv, handlar om den nittonåriga Josephine Lucy Potter som flyttar till USA för att jobba som au pair. Det fattiga barndomshemmet ligger i en tropisk zon, i ”Övärlden”.

Det är en ensam flicka som vi lär känna. Det spelar ingen roll hur vänliga och varma andra människor är, Lucy betraktar allt utifrån, utan att någon gång bli en del av det hon ser. Som en mur mellan henne och dem hon betraktar ligger barndomens minnen och känslor. Där finns kärlek, men också ett raseri mot modern som kan vara svårt att greppa. Där finns den koloniala historien som tvingat henne att utantill lära sig en fantastisk dikt om blommor hon aldrig sett. Där ligger efternamnet, Potter, som ingen i släkten vill veta var det kommer ifrån eftersom det mest troligt härrör från den som ägde förfadern som kom över havet. Allt hon ser och upplever ställs i relation till det hon lärt sig, upplevt eller på grund av bakgrunden är helt ovetande om.

Det är en kort men stark roman, som är svår att läsa som just en roman. Jag tänker mig hela tiden Kincaid som Lucy, och kan inte låta bli att fundera över vad som är verkligt och vad som är fiktion. Egentligen spelar det ju ingen roll, men tanken finns där hela tiden ändå. Det som fastnar mest är just arvet, det koloniala, vilket kan ha att göra med att jag läste den under en resa i Indien.

Där fick jag också tips av en vän att läsa Kincaids ”En liten plats”, just för att få ytterligare tankar kring historia och nutid. Där jag, som västerlänning, kommer till ett tropiskt paradis där människor som sett ut som jag regerat i många hundra år. Det är inte bekvämt att tänka på. Just därför vill jag pilla lite till på den skorpan.


Utdrag ur boken:

Den person jag hunnit förvandlas till kände jag ännu inte så väl. Jovisst, på utsidan var allt ganska välbekant. Jag hade samma hår, fast nu var det kortklippt, vilket gjorde att jag fick ett nästan perfekt runt ansikte, och för första gången började jag tycka att man kanske skulle kunna kalla mig vacker. Jag var på det klara med att om jag verkligen bestämde att nu var jag vacker, så skulle jag i alla fall aldrig göra någon affär av det. Mina ögon var desamma. Mina öron var desamma. Mina andra viktiga bitar var desamma.

Men de sidor hos mig som jag inte kunde se, de sidor jag inte kunde ta på – de hade förändrats, och jag kände dem inte så väl ännu. Jag insåg att jag höll på att uppfinna mig själv, men mer på en konstnärs vis än på en uppfinnares. Jag kunde inte lita på sådant som precision och uträkning; jag kunde bara lita på intuitionen. Jag hade ingen skiss att gå efter, men när bilden var klar skulle jag veta det. Jag hade ingen samhällsställning, jag hade inga tillgångar. Jag hade mitt minne, min ilska, min förtvivlan.

Bokens första mening: Det var min första dag.
Antal sidor: 158
Förlag: Tranan
Utgivningsår: 2017

Andra som skrivit om boken är Feministiskt perspektiv, Göteborgs-Posten, Stories from the city och Jennies boklista.

Du kan köpa boken på Adlibris, Akademibokhandeln, Bokus eller Bokbörsen.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här.

(Det här inlägget har lästs 63 gånger.)