Lugnet

Soundtrack: ”Your own sweet way” med Notting Hillbillies.

Tittade bara snabbt på termometern i morse och bestämde mig sen för att skita i den tänkta långpromen och istället bara vägra att gå ut. Hade laddat ordentligt för en riktig hemmapysseldag med paketinslagning, elda som tusan i kaminen och dricka minst en liter glögg! Kanske en lussebulle också. Eller två.

Men så kom jag att tänka på julgranen! Den har liksom inte fått flytta in i huset än, utan har bott lite undanskuffad i boa i Stugan i ett och ett halvt år. Det går ju inte! Alltså: långkalsonger på och sen ratta Utyn inåt landet. Och varje gång jag kommer dit blir jag så himla glad! Jag blir lugn i själen och vill bara sätta mig ner och titta på … ingenting. Vissa får den känslan när de är vid havet, det där lugnet som infinner sig.

Jag hittar det där, i Stugan, i avskildheten och tystnaden.

Varje gång.

Hyfsat med snö var det i alla fall, en bit upp ovanför knäna, faktiskt! Och ja, jag vet, mina knän är inte så jättehögt ovanför marken, men det är ändå ganska mycket snö. 😛

(Det här inlägget har lästs 5286 gånger.)