Raw animals in da town!

Glassmaskinen ser ut så härIdag är det Ps födelsedag, och vi började med paketöppning direkt efter första koppen kaffe imorse. Av mig fick han en glassmaskin och en receptbok med bara glassrecept. Toppen, tyckte han! Han är ju en glassoman, min make. Första eller andra sommaren vi hade Stugan var jag ensam hemma när jag hörde glassbilen komma pinglande. Eftersom jag vet hur viktigt det är med glass tog jag alltså med mig pengar och gick ut för att vänta. Till vägen kommer och också grannen, en man i 70-årsåldern som har tre barnbarn. Vi står och surrar en stund innan glassbilen kommer, och jag förklarar att P är precis som småbarn när det gäller glass. (Vilket han för övrigt har ärvt efter sin mor…)

Glassbilen kommer, vi handlar båda två (jag lite mer än han) och går åt varsitt håll medan glassbilen susar vidare. Mot svärmor och svärfars stuga. Där P är. Jag hinner in, lägger glassen i frysen och ett par minuter senare ser jag P komma susande på vägen. Vid infarten stannar han och vrålar för allt han är värd: "TINA!!! TIINAAA!!!!" Jag rundar hörnet och frågar naturligtvis "Vad är det?" "Köpte du någon glass av glassbilen!!??!!" ropar han med panik i rösten… Och från grannens tomt hördes ett tokskratt som varade länge!

Tillbaka till födelsesdagen! Av min mamma och pappa fick han ett presentkort på Beijer bygg, som jag har råkat tappa bort. Men han vet att han fått det. *skäms lite* Av min lilla syster och hennes sambo fick han en ny trådlös handkontroll till sin Xbox, eftersom den gamla börjar lyda lite som den vill. Den där spelkonsollen går några timmar i veckan, kan jag säga. Och eftersom vi fick till de sista justeringarna på surroundanläggningen (som var den gemensamma julklappen) i går så la han sig direkt och spelade en stund.

Passade på att ta en förmiddagsprom då, och när jag kommit nästan till Järved, ca 2 km hemifrån, ser jag tre rådjur (alltså, raw animals…) komma skuttandes över vägen i långsamma, flytande rörelser. Stannar och står och tittar på dem på ca 45-50 m avstånd när de kommer upp på gångvägen och fortsätter uppför en slänt. DÅ kommer jag på det – varför inte ta ett kort på dem? Det är så sällan man får se djur så där nästan inne i stan. Men inte då. Innan jag fått upp mobilen är ju rådjuren långt, långt borta. Men spåren fanns kvar! Och jag kan inte riktigt förstå hur de bar sig åt för att komma över räcket. Att de fixar slänten upp till gångvägen förstår jag, den är brant, men bara ca 5 m hög, men sedan kommer räcket direkt, det finns inget att mellanlanda på för dem. Hur högt kan ett rådjur studsa egentligen?

RådjursspårHär studsade de överMen hur de bar sig åt för att komma över förstår jag inteOch sedan försvann de uppför den här slänten

Lite senare kom Ps mamma, pappa och moster Karin på fika. Då blev det glace au foure, eller hur sjutton det stavas. Äh, ni begriper, sådan där glass i ugnen med bär och maräng ovanpå. Dock inte egen glass, eftersom frysblocket måste ligga i frysen ungefär ett dygn innan användning, och jag glömde ta ur det innan jag slog in paketet…

Men till helgen blir det egen glass!

Och nu ska jag kolla frökataloger… Mmmm, Impecta…. *dreglar*

(Det här inlägget har lästs 677 gånger.)