Smakebit på søndag – Natten
Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men hon turas nu om tillsammans med Betrakninger att administrera det hela. Idag är det hos Astrid Terese på Betrakninger som du hittar fler smakebitar.
Corona, corona, corona. Så, då var det bortgjort. Nu till söndagens smakebit.
Som tonåring överlevde Elie Wiesel både Auschwitz och Buchenwald. I resten av sitt liv arbetade han mot våld, förtryck och rasism. För sitt oförtröttliga arbete tilldelades han Nobels fredpris 1986, Natten, som bygger på hans dagboksanteckningar, är en av hans mest kända romaner. Smakebiten kommer från bokens början, när alla utländska judar har förvisats ur Sighet, där Elies familj bor. En dag kommer en av de förvisade, Moshie kyrkväktaren, tillbaka. Moshie berättar vad som hänt, hur de deporterade avrättades och han själv lämnades att dö med svåra skador men att han som genom ett mirakel överlevde. Nu försöker han varna de andra, men ingen vill lyssna på honom.
Och Moshie, han grät och bönade. ”Judar, lyssna på mig! Det är allt jag begär. Inga pengar, inget medlidande. Lyssna bara på mig!” skrek han i synagogan, mellan skymningsbönen och kvällsbönen.
Jag trodde honom inte heller. Jag satte mig ofta bredvid honom efter gudstjänsten, lyssnade till hans berättelser och försökte förstå hans sorg. Men allt jag kände var medlidande.
”De tror jag är galen”, mumlade han, och tårar rann likt droppar av smält vax ur hans ögon.
En gång frågade jag: ”Varför är du så angelägen om att folk ska tro på det du säger? Om jag var du skulle jag inte bry mig om vare sig folk som tror mig eller inte …”
Han slöt ögonen, som för att fly tiden. ”Du förstår inte”, sa han förtvivlat. ”Du kan inte förstå. Jag räddades genom ett mirakel. Jag lyckades ta mig tillbaka. Varifrån hämtade jag styrka? Jag ville återvända till Sighet för att berätta för er om min död, så att ni skulle kunna förbereda er medan det ännu finns tid. Att leva? Jag bryr mig inte längre om att leva. Jag är ensam. Men jag ville komma tillbaka och varna er. Det är bara det att ingen lyssnar på mig …”
Det här var någon gång i slutet av 1942.
Bild från Buchenwald, tagen 1945. Elie Wiesel är nummer sju från vänster i den andra raden.
(Det här inlägget har lästs 1431 gånger.)
Besökte Auschwitz i våras och jag har nog aldrig varit så trött ända in i själen någon gång förut. Det var en fruktansvärd dag.
Oj, det förstår jag. Vet inte om jag skulle klara av det, måste nog vara under en period när jag känner mig stark.
Elie Wiesel hadde et utrolig liv.Jeg har lest om ham men ikke denne boken av ham. Så det burde jeg kanskje gjøre. Det ville være interessant å lære mer om livet hans.
JEg er ikke særlig flink til å lese om andre verdenskrig. Da jeg var yngre leste jeg endel skildringer fra overlevende, men så sluttet jeg med det. Kanskje det ville være lurt å ta det opp igjen 🙂
Ha en riktig fin søndag!
Tack för smakbiten! Den har jag fått som rec.ex! Den borde jag läsa på en gång!
Kände inte till den boken tidigare. Tack för smakbit.
(Och javisst, det är väldigt mycket corona nu… försöker undvika nyheter denna helg, man behöver distansen emellanåt. Fast samtidigt känns det som någon slags skyldighet man har att hålla sig informerad under en sådan här kris, knepigt.)
Ja, det är tveeggat. Jag försöker lyssna och ta in vad myndigheterna säger, men börjar längta lite efter att få tjata väder med alla igen. Och än har vi nog rätt långt kvar…
Tack för smakbit. Missat Elie Wiesel. Ska läsa.
Elie Wiesel är en författare att minnas. tack för smakebit och påminnelse
Tack för smakbiten. Verkar som en intressant bok.
tack för allvarlig, helt obegriplig historia, smakbit om människans totala dumhet
Trots att jag läst en hel del i ämnet så har jag inte läst denna. Lite väl deprimerande för tillfället, men skriver upp för kommande dagar. Viktig, inget snack om saken, Tack för smakbit, trevlig söndag
Den här boken är den bästa som jag läst i år. Fruktansvärd och gjorde enormt stort intryck.
Staden Sighet som nämns ligger i Rumänien. 1941 återerövrade Rumänien Bessarabien (Moldavien) från Sovjetunionen. Den rumänske diktatorn Ion Antonescu gav order om att alla judar i Bessarabien skulle dödas. Över 150000 judar mördades i Bessarabien. Vi glömmer ofta bort att det inte bara var tyskar som stod bakom Förintelsen.
Den ska jag läsa någon gång. Tack för smakbiten!
Viktig lesing! Noteres herved på listen.