Smakebit på søndag – ”Vägen till Sugar Maple Inn” av Louise Miller

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, titta gärna in där för fler smakebitar på svenska, norska och engelska.

Den här veckan hade jag redan bestämt vilken bok och vilket stycke som skulle bli söndagens smakebit, men så påbörjade jag en ny badbok igår kväll. Och blev kär.

(En badbok är alltså en bok som jag läser i badkaret. Kraven för att platsa som badbok är 1. den är min, 2. det är en pocket och 3. den har en handling som inte är alltför krävande. Ibland badar jag tre gånger i veckan, ibland blir det tre veckor mellan baden. För en bra badbok spelar det ingen roll, eftersom det går snabbt att komma in i handlingen och det inte spelar så stor roll om en minns detaljerna.)

Konditorn Livvy flyr till sin bästa vän i Vermont sen hon av misstag råkat sätta fyr på den anrika restaurangen där hon jobbat. Hon får jobb på pensionatet Sugar Maple Inn och gör sig hemmastadd i pensionatets sirapsstuga och fyller sina arbetsdagar med muffins, pajer och andra desserter. Smakebiten är från början av boken, när Livvy under sin anställningsintervju får uppdraget att baka en äppelpaj under uppseende av pensionatets ägare Margaret, en bister dam med vass tunga, och hennes väninna Dotty.

Dotty var Margarets raka motsats i allt utom åldern. Hon var rund över axlarna och hade tunt vågigt hår som hängde ner på ryggen i en lös fläta. Hela hennes person verkade på något sätt flyta fram.
Margaret marscherade in bakom henne med en låda äpplen och granskade samlingen av redskap på den emaljerade bordsskivan. ”Gör du dig hemmastadd?”
”Tänkte bara att jag skulle bekanta mig med köket. Medan jag väntade, menar jag.”
Margarets struntade i min syrliga kommentar och började gräva bland äpplena. ”Vad har vi här, Dotty?”
”Hm, låt mig tänka. McIntosh, Cortland, Spartan, Northern Spy, Crispin och Golden Delicious.”
Margaret vände sig mot mig. ”Duger det?”
Plötsligt vändes allas ögon mot mig. ”Absolut, tack.” Jag blev illa till mods och började rota i lådan, luktade på äpplena i vad jag hoppades var en uppskattande gest.
”Bra, då sätter vi igång.” Margarets tog tag i ryggstöden på två gungstolar och drog dem över golvet.
Showtime.
Jag intog min uppenbara plats på andra sidan bordet. ”Ska jag beskriva vad jag gör medan jag för det, som en lärare?”
”Vi kan baka äppelpaj, miss Rawlings”, sa Margaret skarpt medan hon hämtade de ingredienser jag inte lyckats hitta. ”Vi är här för att se om du kan det.”

Det känns som om det kommer bli mycket badande ett tag framöver <3

(Det här inlägget har lästs 11989 gånger.)