Tematrio – Ljus

På måndagar är det Lyrans Tematrio som gäller i bokbloggvärlden. Jag har ju varit borta från den ett tag, men jobbar på att åter göra bokbloggandet till en naturlig del av mitt läsande och min vardag. Ett sätt att få till den där vanan igen är att hoppa på olika ”uppdrag”, som Smakebit på søndag, Helgfrågan och Tematrion.

Veckans trio handlar alltså om ljus, och så här skriver Lyran: ”Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning..”

1. Den första jag kommer att tänka på är Virginia Woolfs ”Mot fyren”, som jag läste i början av sommaren. En sån där liten sak som tog så himla lång tid och som har bitit sig fast i mig med grävlingslåsta käkar. Det evinnerliga blåsandet den här hösten sommaren året kan så klart också påverka, eftersom det känns som om en står vid en klippa vid havet hela tiden.

2. Nästa titel som poppar upp är ”Ljuset vi inte ser” av Anthony Doerr, som varit så omtalad och haussad i min umgängeskrets att jag av princip vägrat läsa den. När många omkring mig pratar så mycket om en bok brukar jag få så höga förväntningar att den aldrig kan leva upp till dem. Istället brukar jag vänta tills det värsta har lagt sig och jag börjat glömma vad folk sagt, och då brukar det funka bättre. Den står alltså fortfarande på ”Att läsa”-listan.

3. Och  den tredje och sista titeln som poppar upp är ”Ljus ljus ljus” av Vilja-Tuulia Huotarinen, om fjortonåriga Maria som bor på den finländska landsbygden i mitten av 1980-talet. Tjernobyl har precis exploderat och Maria har blivit kär, och tillsammans med Mimi känns allt ljust, ljust, ljust. Läste den för något år sedan och tyckte verkligen, verkligen om den, men minns inte mycket mer än den där varma känslan jag hade i kroppen under läsningens gång.

(Det här inlägget har lästs 15103 gånger.)