Terrängkrocket

Nu i veckan har storasyster med make och yngste sonen varit i stan. De kom i måndags, och tyvärr äger ju jag inget krocketspel! Det är rena skandalen i Diddes sällskap. De hade stannat på var och varannan mack längs med vägen, och for till och med till Ö-vik innan de dök upp i Stugan för att se om de inte hittade något krocket. Fanns helt enkelt inte att köpa någonstans! Trist, trist, trist…

Men igår torsdag när de dök upp igen på väg hem mot Slåtteråsen hade de fått tag i ett krocket! Didde dök upp i ytterdörren, helt yr, med krocketspelet under armen. Jag sa att jag bara skulle diska klart så skulle jag komma sedan. Kanske han kunde göra en bana under tiden? Och borta var han…

Nu är det nämligen så att i familjen Palmqvist spelar man inte krocket enligt mossiga gamla regler med en kyrka på mitten eller så. Nä, här är det terrängkrocket som gäller! Eftersom tomten sluttar ganska bra ner mot vattnet finns det verkligen potential för terrängkrocket, men Didde var snäll och la banan på gräsmattan. Men det betyder ju inte att det var enkelt – tvärtom! Eftersom jag fuskat med gräsklippningen och mattan för övrigt är full med tuvor och små gropar blev det ganska spännande ändå. Det är onekligen mera sport när klotet susar iväg mot bågen, studsar på en tuva och flyger ÖVER bågen, bara för att landa lite snett i en grop och rulla en bra bit nedåt tomten… Men kul är det!

Didde och Ninna rundar krukrabattenKent försöker ta sig tillbaka uppför och runt krukrabatten

Vi äger ju inte ens en pilkastartavla, men jag letade i alla fall fram Ps blåsrör, det är ju ganska lika. Didde provblåste en gång, och sedan hade han förstått hur det hela skulle gå till! Titta bara på bilderna – jag lovar, pilen sitter i mitten! (Fast varför pappa Kent satte pilen i granroten förstår jag inte..)

Didde var en hejare på blåsrörDidde satte pilen i mitten!

När de åkte var de snälla och lämnade krocketspelet här, så nu är det bara att komma – vi är alltid beredda på terrängkrocket! För vår gräsmatta lämpar sig nog dåligt för vanlig krocket, är jag rädd…

(Det här inlägget har lästs 3390 gånger.)