Är inne på vecka två av semestern, och måste verkligen erkänna att bloggningen inte kommer högst upp på prioriteringslistan! Det gör däremot läsningen! Ett snabbsvep av semesterläsningen så långt:
”Vems islam” av Mohammad Fazlhashemi. En fackbok i bästa avhandlingsanda, vilket gör den mycket tungläst. Den tar verkligen upp allt som är intressant och frågeställningar jag aldrig ens berört med tanken, men det blir för tungt, för mycket, för svårt. Fast min utgångspunkt, att läsa den ”för kul”, var nog inte den ultimata. Tipset fick jag från Nittonde stolen.
”Att tro på Mister Pip” av Lloyd Jones: hmm. Bra bok om en ung flicka i på en tropisk, isolerad ö. Ganska mysig trots krig, svält, frånvarande fäder och mördande. Just kriget och mördandet hade jag lite svårt att ta på allvar, bokens övriga innehåll och dess upplägg gjorde det oerhört svårt att ta till sig. Däremot vill jag verkligen läsa Dickens nu! (Läs gärna recensionen på dagensbok.com också. Tydligen är boken väldigt våldsam…)
”Einsteins fru” av Liv Strömquist. Tecknat, feministiskt, elakt, lärorikt och rent fantastiskt roligt! LÄS! När jag lämnade tillbaka den på biblioteket norpade Katarina, bibliotekschefen, den direkt. (Hittade den även på allehanda.se.)
Har även tagit några barn- och ungdomsböcker:
”Vikarien” av Åsa Stork. En LL-bok som passar ypperligt om man som lärare vill ha något att utgå ifrån vid en diskussion kring relationer och hur man behandlar andra människor och sina vänner.
”Jag har en drakfisk i magen” av Örjan Persson. Erika följer med sin morfar till Indien för att leta rätt på sin mamma. Under resans gång får Erika inte bara uppleva nya saker, utan även ta ställning till helt nya saker och tankar, vilket får henne att fundera över sig själv och hur hon hanterar saker och ting.
Och slutligen! Pam-para-pampa-DAM! Böckernas Bok denna sommar. (Hör du trumvirveln i bakgrunden?)
”Lampyrerna: Början” av Sebastian Rook. En barnbok som handlar om ett syskonpar i 1800-talets England. Mystik, engelsk dimma, levande döda och en rent fanstastisk stämning! Jag var helt enkelt tvungen att läsa ut boken på en kväll, för jag tordes inte sluta mitt i. Det är sant! Skit-läskig! Jag ryser än – och det är lika mycket av skrämsel som av mysning.
Jag har även lyssnat mig igen om en Arne Dahl – alltid lika bra! Jag vet inte vad som är bäst: bokens personer, författarens känsla för språket eller att Torsten Wahlund läser. Bra är det i alla fall!
Härnäst är det ”Labyrinten” (spänning), ”Utvandrarna” (mp3), ”Skräckens mästare” (bibliografi), ”Legenden om Darren Shan, del 1” (ungdomsrysare), ”Lång väg hem” (biografi av en barnsoldat), och eventuellt något mer… Ingen bloggning närmaste dagarna heller, med andra ord.