Tisdagstrion
10

Tisdagstrion – Först i serien

Tisdag och dags för trio! Helena på Ugglan & boken ger oss varje tisdag ett ämne att tolka på valfritt sätt, och idag är det alltså ”Först i serien”.

Det här är ju ett tema som går att tänka nästan hur som helst! En tecknad serie? Den person som dyker upp först i en bokserie? Eller är det en TV-serie? Eller ett första offer för en seriemördare…? Jag väljer dock att (som de flesta, misstänker jag) plocka den första boken i tre bokserier som jag verkligen, verkligen tycker om.

Enligt polisens förundersökning hade pojken som låg på gångvägen stuckits i hjärtat med ett vasst föremål.
Det var mindre än hundra meter från Alsta centrum. Han hade inte legat länge när han hittades strax före sju av två tjejer, som skulle till den där musikfesten som det hade varit så mycket jidder om. Den mörka fläcken av blod på den svarta t-shirten växte fortfarande.
Den ena av tjejerna bara skrev rakt ut, skrek och skrek, men den andra samlade ihop sig tillräckligt för att få fram mobilen och slå 112.
Pojkens liv gick inte att rädda.
Han var femton år.

Så börjar ”Onsdag kväll strax före sju”, en av Mats Berggrens faaantastiska ungdomsböcker. Sen backar bandet några månader, och vi får följa en grupp ungdomar i deras vardag den där olycksaliga hösten. Hela tiden vet vi att en pojke (någon av dem i gruppen?) kommer dö en onsdag kväll strax före sju. Vem? Och varför?

Det här är en favoritbok, så pass att jag har den utlånad för det mesta, även nu, och därför inte kan kolla upp faktadetaljerna. Följs av ”En enda kväll”. (Visst räknas två som en serie?)

En annan favorit är ”Middagsmörker” av Charlotte Cederlund. Den läste jag under mitt förra blogguppehåll och bara tokälskade! Áili är sexton år och ska bo hos sin morfar långt uppe i norr. Där finns också hennes morfarsmor, som blir den där trygga punkten när allt visar sig vara helt och hållet tvärtemot allt Áili upplevt. Sprakande norrsken, bitande kyla, lufsande renar, uråldrig ondska och den där hårfina gränsen mellan verklighet och magi.

Och så den största favoriten av dem alla! Av en slump hittade jag Sara J Maas och hennes serie ”Glastronen” för ett par år sedan. Här befinner vi oss i landet Erilea där vår huvudperson, Celaena, försörjer sig som kungens lönnmördare. All magi har för länge sedan försvunnit, men det är något mystiskt som sker i och kring slottet, det är som om det ändå finns någon urgammal magi som ligger där och slumrar…

Här är det action direkt från början, och jag går verkligen igång på världen som Maas har byggt upp: féer, magi, gåtor, döda drottningar, järntandshäxor, allt! Jag köper allt rakt av utan krusiduller! Alla personporträtt känns trovärdiga, och jag skulle verkligen vilja vara Celaena om så bara för en liten stund – smart, stark, självsäker och snygg, och med en tunga så rapp att att den skulle få en ekorre på redbull att se ut att röra sig i slow motion.

Jag älskar henne.

(Det här inlägget har lästs 261 gånger.)

10 tankar på “Tisdagstrion – Först i serien”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.