”Vit vit” av Marie Norin

Från baksidan:

Han hade fått en kamera. Inte för att han önskade sig en, men nu hade han den. I den finns alla bilderna från utlandssemestern med mamma. Allt finns ju där. Men det stämmer ändå inte. Ingenting stämmer längre.

”Vit vit” av Marie Norin är en udda bok. Det är en pojkes tankar, ett svammelsurium av ord och beskrivningar som hänger ihop fast ändå inte. Genom bilderna som ligger kvar i kameran han fick innan de for utomlands ser han människor, platser och händelser som faktiskt ägt rum, men som ändå inte riktigt är som han minns det. Det är bilder och minnesbilder från flygplatsen, från hotellet och restauranger. Och från den där dagen.

Nu är han hemma igen, hos pappa, men ingenting är som det ska vara. Ingenting stämmer och han vet inte hur han ska hantera alla tankar, minnen och så det onda i magen, det där illamåendet som när som helst kan komma över honom. Allt han har är sina bilder, ingen att prata med, ingen att fråga och ingen att vara nära.

Jag har sett ”Vit vit” på några bloggar här och där, och när jag sprang förbi den lite snyggt skyltad på biblan fick den hänga med mig hem. Lite förvirrad har jag varit under läsningens gång – jag har hela tiden fått för mig att det är en ungdomsbok, men den är klassad som vuxen. Jag har ändå läst den med utgångspunkten att den är skriven för ungdomar, och det funkar tokbra. Det är en bok som absolut går att läsa på flera plan och som går att diskutera utifrån olika aspekter.

Det är på nätterna det kommer in i rummet, han vet aldrig vad det är, det är svart och lite för stort för rummet och det tar alltid plats i ett av hörnen. Bara som en vikt är det, eller det syns i alla fall inget, det blir bara tungt i den delen av rummet och där han ligger åker rummet upp, ända upp till taket, eller taket lyfter väl ovanför honom, för det är ju inte så att han pressas mot taket på riktigt. egentligen går det inte att förklara, det är bara olika tyngd i rummet som flyttar. Och sedan försvinner det alltid.

Även det flytande språket fungerar bra för en yngre läsekrets, det är en pojkes tankar och en pojkes ord även om det får en mer poetisk form. Dessutom blir jag lite nyfiken på Marie Norins utgivna dikter. Jag tycker inte att vi är färdiga med varandra, jag och Norin, tvärtom.

Men jag håller med Leah – vad betyder det där på sista sidan? Någon som kan hjälpa till med det?

(Det här inlägget har lästs 2913 gånger.)