Helgfrågan v 40: Vad tycker du om valet av Nobelpristagare?
Soundtrack: Romanska bågar av Tomas Tranströmer
Det är Mias bokhörna som varje vecka ställer en helgfråga, och den här veckan är det alltså ”Vad tycker ni om valet av Nobelpristagare 2017? Kan ni tänka er att läsa något av denna författare? Var det någon annan du hellre sett fått priset?”
Som bibliotekarie på ett folkbibliotek, tillika stadsbibliotek, vill en ju ha koll på vissa utmärkelser. I morse hade vi i kommunikationsteamet möte och pratade om att det måste bevakas. Jag själv var tvungen att dra efter lunch, så en av kollegorna fick det uppdraget. (Tack och lov för det.) Strax innan jag skulle gå hem för dagen utbrast en av kollegorna som satt och jobbade med nyinkomna böcker ett ”Visst, ja! Klockan är ju ett!” och började knappa på datorn. (Alltså inte kollegan som fick uppdraget att bevaka. Det gjordes med bravur.)
(Här vill jag betona att om en jobbar ute i biblioteket är det ingen risk att en missar klockslaget. Det brukar alltid finnas några som står och stirrar som förhäxade in i en mobilskärm max två meter från infopunkten. När vi kollade katalogen 13:09 hade vi redan en en hyfsat lång reservationskö på framför allt den senaste romanen, ”Begravd jätte”.)
Nåja.
Snubblade ut till henne i en galosch och en innesko och tillsammans kunde vi konstatera att priset alltså gick till Kazuo Ishiguro. Båda var vi lite förvånade, vi pratade så sent som igår om att det kändes som att det var någon väldigt smal, knappt översatt författare som skulle nämnas. Inte en som de flesta läsare känner till, där många sett filmatiseringar av hans verk och som en dessutom kan stava till utan att använda trunkering i sökningarna.
(Om vi bibblosar fått en tia för varje gång vi för ett par år sedan sökte på ”svetlana alex*” skulle vi aldrig mer gnälla om lönen. Jo, det skulle vi, men ni fattar. Trunkering, att sätta en * där en är osäker på stavningen måste vara bland det bästa en systemutvecklare någonsin kommit på.)
Men alltså, Ishiguro.
Jag har inte läst något av honom, men kommer så klart göra det nu. För mig hör det till att läsa Nobelpristagaren när en jobbar på folkbibliotek, det handlar lite om yrkesstolthet. Det lutar åt ”Begravd jätte” i första hand, eventuellt också ”Återstoden av dagen”, som jag faktiskt inte ens har sett som film, även om jag vet att det är Anthony Hopkins som spelar huvudrollen. Så vad tycker jag?
Jag vet inte riktigt. (Herregud, en blir aldrig nöjd!) Det känns lite som ett safe och tråkigt val av Akademien. Dylan tyckte jag var ett steg åt helt fel håll, och det här känns lite som ett sätt att vinna tillbaka oss som tyckte att Akademien sålde ut priset genom fjolårets val av pristagare. Och nomineringen?
som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen
Jag förstår inte riktigt vad det betyder? Jag tycker att jag i alla fall hör hemma i min del av världen, men det kanske bara är för att jag inte har lyckats utmana mig att blotta den där avgrunden under? Eller så är jag bara så naiv att jag inte inser det skenbara i att känna sig hemma någonstans i världen. Kan ju också bero på att jag inte läst honom, så det får jag väl låta vara så länge.
Men om jag hade en annan favorit? Njae. Sen Tranströmer fick det har jag inte haft det. Innan var han min högst önskade pristagare i många år, så pass att jag när jag såg tillkännagivandet höjde båda nävarna i luften och vrålade ett JAAAAAAAAA!!!!!
Jorå, hockeypubliktakterna sitter i även i kultursammanhang.
(Det här inlägget har lästs 3321 gånger.)
Jag har läst Never let me go av honom, och den kan jag nog rekommendera som ett alternativ att läsa.
Jag har inte heller läsa något av Kazuo Is* och kanske gör jag det men troligen inte. Men som bibliotekarie är man väl tvungen.
Nej, jag tycker inte att du ska välja Begravd jätte. Den blev jag besviken på. Välj i så fall hellre Återstoden av dagen eller hans novellsamling Nocturner.
Ja det är lite speciellt med Nobelpriset i bibliotekssfären. Har inte heller läst årets nobelpristagare men funderat på det tidigare och nu kommer det nog att bli av.
De som vinner nobelpriset brukar alltid vara okända författare för mig, men för en gångs skull så kände jag igen namnet. Är också nyfiken på att läsa Never let me go
Jag har nu hört akademiens motivering flera gånger men måste erkänna att den går över mitt huvud.
Haha, ja, vi har diskuterat den på jobbet idag, och det är ingen av oss som får någon rätsida på det 😀
Kazuo Ishiguro är bra val – lyrikpristagare hade vi mer förr; typ Nelly Sachs, Gabriela Mistral, Wislawa Szymborska… de sjöng dock inte.
Tänker att just motiveringen ska vara klurig för att vi ska känna oss lite borta och Akademien smart :).
Jag är bara måttligt intresserad av Nobelpriset, eller jag har nästan tvingats bli det. Oftast blir det ju någon obskyr författare som ingen känner till. Lite förvånad blev jag i år för även jag känner till den här 🙂
Atwood är ju en verkligt mångsidig författare som skriver dramatik, lyrik, essäer, noveller, romaner, SF. Ishiguro lite tråkigt pris. jag har läst begravd jätte, som jag tyckte var riktigt bra, men en fick slita. Konstnär i den flytande världen gick bra att läsa också. ska nog läsa någon/några till
Återstoden av dagen och Never let me go är riktigt bra. Min favorit är Återstoden av dagen.
Alltså, när du skriver ”m kan stava till utan att använda trunkering i sökningarna.” så blir jag lite undrande.
Jag som läser väldigt mycket och brett kände inte till honom. När någon sa att hans bok stod bakom filmen Återstoden av dagen så visste jag att någon på jobbet pratat om filmen. Men inte boken. Jag har varken sett film, läst bok eller kände till författaren. Eller i alla fall inte som jag kommer ihåg. Så är det verkligen ett ”säkert val”? Jaja, jag kanske ska skämmas istälet då.
Nu kapades citatet. Det här menade jag: Inte en som de flesta läsare känner till, där många sett filmatiseringar av hans verk och som en dessutom kan stava till utan att använda trunkering i sökningarna.
Ingen av oss ska skämmas, never ever! Men om en jämför med t.ex. Aleksijevitj eller Modiano, vill jag påstå att Ishiguro är en mer namnkunnig vinnare. Ofta hamnar vi i mitt bibliotek i en situation där vi kanske har en titel av nobelpristagaren och inga fler finns översatta. Modiano var ett sådant exempel (som jag å min sida aldrig hade hört talas om innan). I år hade vi en radda titlar, och flera även som e-böcker. Därför tycker jag att det var ett ”säkert val” av Akademien.
Även om det var otippat så var det lite kul att det var en författare som man kände till.
Japp! Den där motiveringen var knepig, tyckte jag med. Får mig lite att bäva inför om jag kommer att begripa mig på böckerna. Men är ju inte tvungen att läsa någon av dem, som tur är. 😉