Helgfrågan v 40: Vad tycker du om valet av Nobelpristagare?

Soundtrack: Romanska bågar av Tomas Tranströmer

Det är Mias bokhörna som varje vecka ställer en helgfråga, och den här veckan är det alltså ”Vad tycker ni om valet av Nobelpristagare 2017? Kan ni tänka er att läsa något av denna författare? Var det någon annan du hellre sett fått priset?”

Som bibliotekarie på ett folkbibliotek, tillika stadsbibliotek, vill en ju ha koll på vissa utmärkelser. I morse hade vi i kommunikationsteamet möte och pratade om att det måste bevakas. Jag själv var tvungen att dra efter lunch, så en av kollegorna fick det uppdraget. (Tack och lov för det.) Strax innan jag skulle gå hem för dagen utbrast en av kollegorna som satt och jobbade med nyinkomna böcker ett ”Visst, ja! Klockan är ju ett!” och började knappa på datorn. (Alltså inte kollegan som fick uppdraget att bevaka. Det gjordes med bravur.)

(Här vill jag betona att om en jobbar ute i biblioteket är det ingen risk att en missar klockslaget. Det brukar alltid finnas några som står och stirrar som förhäxade in i en mobilskärm max två meter från infopunkten. När vi kollade katalogen 13:09 hade vi redan en en hyfsat lång reservationskö på framför allt den senaste romanen, ”Begravd jätte”.)

Nåja.

Snubblade ut till henne i en galosch och en innesko och tillsammans kunde vi konstatera att priset alltså gick till Kazuo Ishiguro. Båda var vi lite förvånade, vi pratade så sent som igår om att det kändes som att det var någon väldigt smal, knappt översatt författare som skulle nämnas. Inte en som de flesta läsare känner till, där många sett filmatiseringar av hans verk och som en dessutom kan stava till utan att använda trunkering i sökningarna.

(Om vi bibblosar fått en tia för varje gång vi för ett par år sedan sökte på ”svetlana alex*” skulle vi aldrig mer gnälla om lönen. Jo, det skulle vi, men ni fattar. Trunkering, att sätta en * där en är osäker på stavningen måste vara bland det bästa en systemutvecklare någonsin kommit på.)

Men alltså, Ishiguro.

Jag har inte läst något av honom, men kommer så klart göra det nu. För mig hör det till att läsa Nobelpristagaren när en jobbar på folkbibliotek, det handlar lite om yrkesstolthet. Det lutar åt ”Begravd jätte” i första hand, eventuellt också ”Återstoden av dagen”, som jag faktiskt inte ens har sett som film, även om jag vet att det är Anthony Hopkins som spelar huvudrollen. Så vad tycker jag?

Jag vet inte riktigt. (Herregud, en blir aldrig nöjd!) Det känns lite som ett safe och tråkigt val av Akademien. Dylan tyckte jag var ett steg åt helt fel håll, och det här känns lite som ett sätt att vinna tillbaka oss som tyckte att Akademien sålde ut priset genom fjolårets val av pristagare. Och nomineringen?

som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen

Jag förstår inte riktigt vad det betyder? Jag tycker att jag i alla fall hör hemma i min del av världen, men det kanske bara är för att jag inte har lyckats utmana mig att blotta den där avgrunden under? Eller så är jag bara så naiv att jag inte inser det skenbara i att känna sig hemma någonstans i världen. Kan ju också bero på att jag inte läst honom, så det får jag väl låta vara så länge.

Men om jag hade en annan favorit? Njae. Sen Tranströmer fick det har jag inte haft det. Innan var han min högst önskade pristagare i många år, så pass att jag när jag såg tillkännagivandet höjde båda nävarna i luften och vrålade ett JAAAAAAAAA!!!!!

Jorå, hockeypubliktakterna sitter i även i kultursammanhang.

Johannes V. Jensens Nobel Prize winner medal from 1944 (Photo by: myLoupe/Universal Images Group via Getty Images)

(Det här inlägget har lästs 2136 gånger.)