”Ordning och reda – inifrån och ut” av Julie Morgenstern

OK. Så här är det. Jag är bibliotekarie. Bibliotekarier älskar ordning och reda. Allt går att klassificera och kategorisera, var sak har sin plats, och gud hjälpe den som inte lägger tillbaka en pryttel där hen tog den. Jag menar, när jag pluggade hade vi en 8 v kurs i klassificering och SAB¹. Dessutom brukar mamma och pappa påminna mig om alla timmar jag som barn tillbringat med att sortera knapparna i knapplådan (ni vet, den där lådan med knappar som kan vara bra att ha om en är född under 1900-talets första hälft), hur jag ställde upp alla leksaksbilar i storleksordning eller om när jag sorterade gem på mammas jobb. Eller, just det brukar hon inte påminna mig om, det minns jag själv. Hrm.

Men alltså.

Jag gillar ordning och reda. Jag tror benhårt på strategin att om en alltid lägger tillbaka saker på deras plats kommer de aldrig att försvinna. Men det är ju det där med att leva som en lär…

I mars 2015 hände en sån där omvälvande händelse som tack och lov bara kommer en eller ett par gånger i livet, och jag började under sommaren efter att försöka bringa lite ordning inte bara i mitt liv, utan även i mina skåp, lådor och hela mitt hem. En plan jag hade var att sälja bort grejor jag inte använde eller behövde och med de pengar jag fick in betala bort mitt CSN-lån innan nyår. Lånet var på drygt 30 000 kr, och jo, jag sålde grejor så jag kunde betala det. Med bara sånt jag hade hemma och inte behövde! Galet!

Det här gav mig så klart blodad tand, och allt sedan dess har jag rensat, sålt, skänkt eller, om inget annat alternativ funnits, kastat. Men det vore så klart bra med en strategi i röjandet.

Ta-daa! Jag gick till biblioteket. (Ja, ja, jag vet, jag går dit varje vardag, men ni fattar.)

En bok som jag lånat för flera år sedan och tyckte så mycket om att jag köpte den istället är ”Rensa ut & lev lättare” av Eva Maria Karlander, den återvänder jag ofta till. Sen hittade jag Paulina Draganja, mer känd som Förvaringsdrottningen, och även hennes två böcker har numera fått flytta hem till mig. Jag har också tagit mig an Marie Kondos ”Konsten att städa” (jag viker numera mina strumpor istället för att korva ihop dem till knöliga potatisliknande tingestar, jag kanske berättar mer om det en annan dag), ”Rensa i röran med feng shui” av Karen Kingston (som inte riktigt var min kopp te just nu i livet), ”Ordning och reda hemma” av Dawna Walter och Mark Franks, samt ”Ordning och reda – inifrån och ut” av Julie Morgenstern.

Den sistnämnda har jag haft hemmavid i snart ett halvår, men nu går den inte att låna om längre. Det är alltså dags att summera vår tid tillsammans och sammanfatta lite av det som har tilltalat mig.

Jag gillar hur hon börjar med att stapla upp olika saker som orsakar problem och kan hindra mig från att hålla ordning:

  1. Tekniska fel:
    1. Var sak har inte en bestämd plats. (Jag älskar böcker som bekräftar mina egna teorier².)
    2. Obekväm förvaringsplats (t.ex. långt ifrån där jag använder grejen)
    3. Mer saker än förvaringsutrymme (det här är ett projekt jag jobbar med just nu. Kanske inte som Morgenstern tänkte, men ändå.)
    4. ”Det en inte ser, kommer en inte ihåg.” (alltså måste en grej ligga framme, för annars glömmer jag bort den)
  2. Yttre realiteter:
    1. Orealistisk arbetsbörda (hon fokuserar även på arbetet)
    2. Högt tempo i livet
    3. Begränsat utrymme
  3. Psykologiska hinder
    1. Behov av överflöd
    2. Otydliga mål och prioriteringar
    3. Rädsla för att lyckas/misslyckas
    4. Rädsla för att förlora kreativiteten
    5. Känslomässig bundenhet
    6. Behov av perfektion

Så är det dags att analysera situationen. Vad fungerar? Vad fungerar inte? Vilka saker är viktigast för mig? Vad är det som orsakar problemen?

När vi sen kommer till handling menar Morgenstern att det handlar om att ha en tydlig strategi. Själv utgår hon från en modell hon kallar ”Dagismodellen”. Den funkar för att dagis är indelat i aktivitetszoner, det är lätt att koncentrera sig på en aktivitet åt gången, sakerna förvaras där de används och varje sak har en bestämd plats. Tänkt dig köket så. Eller vardagsrummet. Det blir lite tydligare och din strategi är klar.

Sedan drar hon igång själva organiseringen. Som alltid, börjar den med att minska på antalet pryttlar. Morgensterns angreppssätt ser ut så här:

  1. Sortera
  2. Rensa ut
  3. Ge var sak en bestämd plats
  4. Lägg i förvaring
  5. Underhåll

Den sista punkten är min akilleshäl. Ingenting i livet blir ju någonsin ”klart”, vi är ju alltid på väg någonstans. Därför menar Morgenstern att jag två veckor efter organiseringen bör sätta mig ner och utvärdera hur det har fungerat. Då är det enkelt att hitta guppen och åtgärda dem innan det drar iväg. Hon menar också att jag bör göra det ungefär varannan vecka tills jag är helt nöjd med systemet.

Hon går självklart genom hur en att tillämpa systemet på olika områden i hemmet och livet, allt ifrån vinden och garaget (*rys*) till arbetsplatsen, badrummet, pappershögarna och köket.

Men det jag gillar allra mest är att hon visar att det går att använda samma system för att organisera tiden. Det här avsnittet är det som jag märkt med tusen post it-lappar och som jag önskar att jag kunde bära med mig varje dag på jobbet. Jag har helt enkelt svårt att tillämpa någon som helst organisationsteori på min arbetstid. Morgenstern menar att det går att göra med samma analys och även att det funkar hur bra som helst att dela upp ett tidsschema i aktivitetszoner och tänka sig timmarna som förvaringsutrymmet. Pussla ihop de två och du får var Morgenstern kallar en tidskarta, ett schema som ger särskilt utrymme åt olika ”aktiviteter.”

Däremot sätter Morgenstern upp en lite annorlunda tidsplan i arbetet med att organisera tiden. Här menar hon att det är viktigt att låta det ta tid, åtminstone en månad, för att byta ut gamla vanor mot nya tankesätt och beteenden:

  1. Sortera – 1 v
  2. Rensa ut – 1 v
  3. Ge var sak en egen plats – 2 h
  4. Lägga i förvaringsutrymmet (alltså tidsplanen) – 2 v
  5. Underhålla – 15 min varje dag

Viktiga saker för mig att ta på allvar när det handlar om att ge var sak en egen plats är att mäta hur lång tid saker och ting faktiskt tar och att arbeta i samklang med min energicykel.

Jag är inte där än. Men jag jobbar på det.

Utdrag ur boken:

Låt oss titta på hur dagismodellen skulle fungera i köket, som är ett av de viktigaste rummen i ett hem och som du kanske redan rent intuitivt har organiserat på det sättet.
De olika aktivitetszonerna i köket är normalt matlagningsförberedelser, matlagning, diskning och förvaring av porslin, glas och bestick, förvaring av mat, städning och pappersarbete som rör hushållet. Efter hand som du bestämmer vilka zoner du ska ha, tänk efter vilken utrustning som behövs för att utföra respektive aktivitet och vilka förvaringsutrymmen du skulle kunna använda för utrustningen.
Eftersom zonen för matlagningsförberedelser är den plats där du skär, hackar, blandar och smaksätter maten innan den tillagas, är den längsta köksbäcken du har lämpligast för ändamålet, och den bör vara placerad någonstans mellan vasken och spisen eller mellan vasken och kylskåpet. Den utrustning som behövs för matlagningsförberedelser, till exempel skärbrädor, knivar […] kryddor och plastförpackningar bör förvaras i skåpen ovanför eller under köksbänken.

Du kan inte länge köpa boken i butik, men kolla med ditt bibliotek om den finns där. Om du har bibblokort i Övik kan du låna den här.

¹ SAB står för Svenska Allmänna Bibliotekssystemet, de där bokstavskombinationerna som brukat stå på ryggen på biblioteksböckerna.
² Skämtar bara. Jag gillar att bli emotsagd och att tvingas utvidga mina tankebanor.

(Det här inlägget har lästs 6893 gånger.)