Smakebit på søndag – Testamente

Smakebit på søndag kommer från den norska bloggen Flukten fra virkeligheten, men hon turas nu om tillsammans med Betrakninger att administrera det hela. Idag är det hos Mari på Flukten… som du hittar fler smakebitar.

De senaste veckorna har inneburit arbete hemifrån för många av oss. För mig innebär det att jag kliver upp på morgonen, äter frukost, går in i datarummet och jobbar, går ut i köket och äter lunch, in i datarummet och jobbar och sen ut i köket igen för middag. Därefter måste jag UT! Det har blivit kvällsfika i en solig backe, bokcirkel vid ett vindskydd och en hel del promenader. Vad det däremot inte blivit är läsning, bokbloggande och hålla efter här hemma. Skönt då med en långhelg där en kan kliva upp, äta frukost och sen parkera i en solstol (eller som idag – i soffan framför en brasa) med en bok och bara läsa, läsa, läsa. Bäst att njuta medan det varar, så länge jag har förhållningsorder om att jobba hemifrån lär det knappast bli så mycket läst eller bloggat under veckorna.

I går blev jag färdig med Nina Wähäs Testamente, som många trodde och hoppades skulle vinna augustpriset. Recension kommer, tills dess bjuder jag på ett stycke ur bokens absoluta början:

Det här är berättelsen om familjen Toimi och några händelser som påverkade deras liv signifikant, och med familjen Toimi menar jag mor och far i dramat, Siri och Pentti, och jag menar
alla deras barn, de som var i livet vid händelseförloppets tidpunkt och jag menar
även de barn som inte längre fanns i livet. Och jag menar
därtill även de barn som ännu var ofödda. Och de barn som skulle komma efter.

– – –

Några saker att reflektera kring:
   Toimi är ett lustigt namn på en familj. Om betydelsen gått dig förbi så betyder det ”fungerande”. Det skulle vara ett lustigt namn på mången familj. Särskilt den här. Eller även den här.
   Vi kommer till största delen att befinna oss i obygden. I finska Tornedalen, för att vara mer exakt.
   Det räcker egentligen att veta dessa saker. Och att familjen Toimi är jordbrukare, och att det är tidigt 1980-tal, och att det lackar mot jul och att det i familjen finns många barn, fler än jag skulle önska att vi behövde hålla reda på, men nu är det som det är.
   Seså! Nous allons mes amis!

Testamente av Nina Wähä

(Det här inlägget har lästs 2202 gånger.)