Tematrio – rädsla och Veckans topplista v 44: Skräck och annat otäckt

På måndagar är det som bekant Lyrans Tematrio som gäller i bokbloggvärlden, och så här skrev hon igår: Många kanske har läst något spännande i samband med Halloween, dottern gick en spökvandring på ridskolan som skrämde slag på många av barnen. Men vad man blir rädd av att läsa kan ju vara lite olika. Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!

Som av en händelse tangerar det även veckans topplista. Veckans topplista kommer från Johannas deckarhörna, och den här veckan är det skräck och annat otäckt som står i fokus. Eftersom jag ligger lite efter med bloggandet just nu bakar jag ihop dem till ett inlägg. Smart jag är!

Om vi börjar med tre böcker som verkligen gjort mig rädd så har Kingen så klart ett finger med i spelet. Den första jag läste var ”Varulvens år”, den illustrerade utgåvan, och herregud så rädd jag har varit för varulvar sen dess! Det var egentligen inte förrän Jake dök upp som det gick över. Och om vi fortsätter på varulvstemat så är ”Varulvens hemlighet” av Kristina Ohlsson en bok som verkligen gav mig mardrömmar. Det är ofta någonting med kusliga böcker för barn som får igång min skräcknerv.

En annan bok som kröp långt in under skinnet på mig var Oates ”Mörkt vatten” som jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att lyssna på under en bussresa från Stockholm hem till Ö-vik. När vi närmade oss Höga Kusten-bron stängde jag av.

Vilket leder mig över från tematrion till veckans topplista.

(Höga Kusten-bron är nämligen något av det värsta jag vet. Att köra över den ger mig ångest varje gång – på riktigt. Det går bättre om jag åker, men inte när jag åker buss. Jag har fått för mig att jag någon gång kommer att blåsa av eller att bron kommer gå sönder, ungefär som Tjörnbron. Den enda bro som faktiskt är värre är bron över Stora Bält som jag och lilla syster helt plötsligt befann oss vid under vår roadtrip. Den är typ Höga Kusten-bron gånger en miljard, det blåste tokmycket och jag satt totalt paralyserad upptryckt mot syrran som körde, och sen minns jag inte särskilt mycket förrän bra många mil senare. Fruktansvärt.)

Hursom.

Rädsla är något jag kan känna när jag läst en läskig bok. Skräck, däremot, känner jag när jag läser om vad vi människor kan göra mot varandra. Den absolut första bok jag kommer att tänka på i det sammanhanget är så klart ”Det som aldrig fick ske” av Åsa Erlandsson, en annan är Michael Dahléns ”Monster”. Det är för mig fullkomligt obegripligt hur en människa kan göra andra människor så illa, hur någon kan skala bort det mänskliga från andra och göra dem till någon sorts byten. Det är ren och skär skräck för mig.

(Det här inlägget har lästs 5276 gånger.)