0

”Varulvens hemlighet” av Kristina Ohlsson

Från baksidan:

Farfar låste dörren bakom dem. Flera gånger tittade han oroligt ut genom fönstren.
– Vad är det, frågade Herbert.
– Inget, sa farfar.
– Det är det visst, sa Herbert. Det är något med hunden.
Farfar skakade på huvudet.
– Jag hade fel, sa han. Det där var ingen schäfer. Jag tror inte ens att det var en hund. Det var något annat. Något farligt.

Skogen brinner i Eldsala. Det verkar som att någon tänder på med flit. Samtidigt hör Herbert rysliga ylanden i skymningen och stora hundliknande varelser skymtar bland träden. Vännerna Herbert och Sally dras in i ett mysterium farligare än någon kunnat ana.

”Varulvens hemlighet” är en fristående fortsättning på ”Zombiefeber” som jag läste för något år sedan och gillade. Den köptes också in som bokpratsbok på jobbet och vad jag förstår har den fungerat bra att prata om. Eftersom varulvar är mer min tekopp än vad zombier är blev jag lite nyfiken på ”Varulvens hemlighet”.

Och jag blev inte besviken! Det här är spännande, läskigt, rysligt, otäckt och kusligt, allt på en och samma gång! Mitt enda aber är att den känns lite väl läskig, men det kan ju vara jag som är överkänslig. Jag har ju lite lätt för att få mardrömmar av barnböcker. Få böcker har ju gjort mig så sömnlös som Lampyrerna som jag läste för några år sedan.

Och jo, jag har faktiskt blivit jagad av en varulv en natt nu i helgen…

Utdrag ur boken:

Sally gick fort. Det syntes att hon hade bråttom. Eller kanske blev hon också rädd av att gå omkring bland alla döda träd.
– Är det inte hitåt? sa Herbert.
– Kan det väl inte vara, sa Sally. Den vanliga skogen ligger ju rakt fram.
Med den vanliga skogen menade hon den del som inte brunnit. Herbert följde tveksamt efter henne.
Jag vill också hem, tänkte han.
Då hördes ett ljud som fick dem att stanna upp. Ljudet av grenar som knäcktes.
– Sch, viskade Sally. Det kommer någon!
Det fanns ingenstans att gömma sig. Träden var för smala för att dölja dem och några löv fanns ju inte. Det enda de kunde göra var att släcka ficklamporna. Då+ blev det så mörkt att de knappt såg varandra. Herbert höll andan och lyssnade efter Sally. Han hörde henne andas flämtande strax bredvid.
Ljudet kom närmare.
Ett djur, tänkte Herbert. Det låter som ett djur.
Hans hjärta bultade vilt och Sally ställde sig nära.
En skugga kom störtande mellan träden, snabb som blixten. Sally tände sin ficklampa och Herbert var nära att skrika till.
– En hund! sa Sally häpet när den susade förbi.
– En varg, viskade Herbert.

Ingenting för mörkrädda, alltså! Ett annat utdrag hittar du här i söndagens smakebit. Nu längtar jag efter den tredje boken om Herbert och Sally, eftersom jag har hört att det här ska bli en triologi. Skynda dig och skriv, Kristina!

Andra som bloggat om boken är Saras bokbloggJennies boklista, Ge mig boken!, Bokkoll och Boktokig.

Du kan köpa den på adlibrisbokuscdon, sfbokhandeln eller akademibokhandeln.

Och om du har bibblokort i Övik kan du liksom jag låna den här. (Eller, nja, det kan du inte, eftersom den är utlånad överallt. Men du kan ställa dig i kö 🙂

(Det här inlägget har lästs 3302 gånger.)