Veckans topplista v 41: Djur

Veckans topplista kommer från Johannas deckarhörna, och den här veckan ska det alltså handla om djur.

Veckans absolut härligaste bok är en som kom med boksändningen från Kulturrådet härom dagen. Mer om den sen… *fnissar hemlighetsfullt*

I min nuvarande badbok, ”Vägen till Sugar Maple Inn” finns en stor lufs till hund med, jag tror inte att han är en grand danois, han kan vara en leonberger också, men rent storleksmässigt ligger han där någonstans. Jag har inte riktigt lärt känna honom än, men så här långt har han ockuperat en av Margarets finaste soffor och ylat till fiolspel i moll, så det känns som om vi kommer klicka.

I min förra badbok, ”Justin Case”, finns det också en hund, Hunden. En greyhound som älskar att springa efter bollar och att kura ihop sig där han nästan inte ryms. Milda ögon, smidig och graciös, med kraftig bröstkorg och tydligt utmejslade ben. Verkligen ingen vanligt hund! Men så är han också en låtsashund…

En tredje hund är Skuggan, som är en av huvudpersonerna i ”Min vän Skuggan”. Den som berättar är 14-årige Aman som flytt från talibanernas Afghanistan till Storbritannien med sin mamma. Skuggan dyker upp när de flesta från Amans by har flytt från byn för att bosätta sig i en grotta. Strax därefter blir de alla tvungna att fly igen, och under hela flykten finns Skuggan med, som om hon vakar över Aman och hans mamma.

Nu ska ni inte tro att jag bara ska tipsa om hundar, temat är ju faktiskt djur.

Men en hund till hinner jag med, en som jag stiftade bekantskap med som 13-14-åring. ”Cujo”. Mmmmm…. rabiessmittat galen hund, det är grejjer det! Jag minns hur fruktansvärt obehaglig jag tyckte att den var, så realistisk som den är. Sneglar på den lite nu och då där den står i bokhyllan, men har inte vågat ge mig på en omläsning än.

Och så den sista, den absolut härligaste djurbok jag lagt vantarna på på länge: ”The Chosen Ones” av Hendrik Zeitler. (Följ länken för fler bilder ur boken.) Det är en fotobok med kor! Den är helt underbar! Det var ett fotoprojekt Zeitler genomförde i början av 2000-talet och så här säger han själv om varför:

My approach was, based on that observation, to take pictures of motives about which we know that there is no conscious gaze towards the camera, no knowledge about the process of representation and ultimately the viewer of the picture. Photographing animals, mostly cows, which are only identified by their ear tags makes clear for us that our identification with a photographed phenomenon is more problematic than we would suppose. For this purpose I turned the homes of the animals, their stables where they spend most of their short lives, into a portrait studio.

(Det här inlägget har lästs 1884 gånger.)